|
Det är kontrasterna och spelet mellan material, form och uttryck som fascinerar Lars Gustaf Andersson när han väljer att skulptera.
För honom är materialvalet viktigt för att skapa en kommunikation mellan verket och betraktaren. Att ibland välja hårda material istället för mjuka, eller det hållbara istället för det förgängliga.
Två material som uttrycker dessa motsatser och känslor är till exempel vax och brons. Där materialen bekräftar det förgängliga eller det oförstörbara.
|
|
|
|
|
|
|
|
Installationen ”Guds tårar” av Lars Gustaf består av paraplyer placerade i rad uppochned likt paraboler som fångar upp guds tårar som faller över Borås.
|
|
39 paraplyer som symboler för rivna kulturbyggnader i Borås sedan
50-talet.
|
|
|
|
|
Objektet ® symboliserar identitet och härkomst. I konfektionsstaden Borås är varumärket starkt kopplat till produktidén som innebär ett skydd mot intrång och avbild. Objektet i form av en rondell i rostfritt stål, med intensivt neonljus, har en diameter på 3 meter och väger ett ton.
Lars Gustafs mening är att Viskan har ett starkt symbolvärde och identitet för boråsarna.
|
|
Ån slingrar sig genom staden och blir boråsarnas egendom. Konstverket ”Ärr” upplyser om det öppna sår som Viskans förorenade sediment utgör vilket gör ån till ett av de mest förorenade vattendragen i Sverige.
Objektets placering vid Teaterbron gestaltar också det ärr som rivningen av Borås Teater 1983 kom att innebära för många boråsare.
|
|
|
|
|
|
|
|
En travestering på begreppet att ”kläderna gör mannen”. Men i Lars Gustaf Anderssons begreppsvärld är det inte korrekt.
Det är i huvudsak kvinnorna som gör kläderna och kommit att tillverka merparten av alla kläder under decennier i Borås.
|
|
Samma gäller idag för textilindustrin i Kina, Indien eller Afrika.
Valet av neonbelysning i skrivstil karaktäriserar den form som symaskinens nål hektiskt arbetar sig fram.
|
|
-
-
THE CLOTHES MAKE THE
WOMAN
|
|
|
En hymn till de finska sömmerskorna i Borås. På 50-60-talet kom mängder av unga finska kvinnor till konfektionsindustrin för att arbeta i decennier med att sy kläder.
Idag ett halvt sekel senare har de söndervärkta och deformerade händer efter ett liv av hårt arbete.
|
|
Lars Gustaf Anderssons gestaltning av händerna som kycklingben har också sin förklaring att de finska arbetarna ofta blev hackkycklingar och mobbade av olika orsaker.
Att händerna skulpterats i vax gör de ännu mer sårbara.
|
|
-
-
-
-
-
-
-
THE ARTIST AND INSTALLATION
Vax
|
|
|
En serie glasverk som bland annat gestaltas som ärr eller glasböcker. Med dess underbelysning blir objekten dramatiska och surrealistiska. |
|
Lars Gustaf Andersson har i sin bildvärld en rad objekt som präglas av det sjuka eller omvänt, det friska tillståndet. |
|
|
|
|
Ofta återkommer mönsterskisser, ritningar och mönsterkartor i Lars Gustaf Anderssons bildvärld. Mönster i olika former som applikationer eller enskilda objekt. |
|
Dessa träobjekt visar just på olika mönsterdelar som bildar kompositioner, former och gestaltning. |
|
|
|
|
Kollektionen är en del i Configuration och består av kragar och manschetter med olika uttryck. Kragar i olika material och utföranden visar på olika status och tillhörighet. |
|
Samma gäller för manschetterna som historiskt har en rad symboler för borgerlighet och ställning i samhället. |
-
THE WALL AT BORÅS
KONSTMUSEUM
-
-
-
-
-
|
|
|
Konstverket Margozata gestaltar en enskild människas livsöde. Hennes sammanpressade och klämda persedlar har starka symboliska värden. |
|
|
|
|
|
|
Verket består av tre modellgestalter med kroppsliga deformationer. Delar av kropparna är sjukligt fel och vad Lars Gustaf Andersson vill berätta är mångfasetterat. Från de år han arbetade med modedesign skapades kläder som individanpassades till de modeller som inte allt för sällan hade onormala kroppar.
|
|
I detta verk har kläderna tråcklats fast och med oövertydlighet även synbara tvingar som håller in formen. |
|
|
|
|
Upptagen av det sjuka, sargade och död har Lars Gustaf Andersson arbetat fram en kollektion fåglar i vax och brons. |
|
Där vax får stå för det mjuka, svaga och förgängliga medan brons står för det hårda, starka och bestående. Fåglarna blir i den här gestaltningen till en metamorfos av livets skeden. |
|
|
|
|
Den röda kistan symboliserar ”den sista färden”. När de röda bussarna, starkt förknippade med Borås blev blå i början av 2000-talet, gick en stark identitet i graven. Den röda färgen är exakt den rätta kulören då den nu avlidne lackeraren hade färgreceptet. |
|
I samband med produktionen avled Lars Gustaf Andersson hustru vilket kom att tolkas som att såväl kista som stålställning med plats för ytterligare tre kistor var ett uttryck för familjens tillhörighet och sorg. |
|
|
|
|
Åter tar Lars Gustaf Andersson ställning kring det destabiliserade, ömtåliga och sjuka. Med en kollektion kläder fångar han upp det i begreppet Fragile. |
|
Kollektionen är profilerad med etiketter och tags som modekläder. Men denna kollektion är vid närmare betraktelse behäftad med abnorma och sjukliga komponenter på kläderna. |
|
|
|
|
Verket har sitt ursprung i en installation med skulpturer föreställande föreställande kroppsliga, sargade delar som även filmatiserats. |
|
Alla kroppsformer är gjutna i gips som därefter fått gasvävsapplikationer likt de inom sjukvården för att fixera kroppsdel. |
|
|
|
|
En serie snabbskulpterade huvuden likt krokier, i olika material och utföranden. Varje huvud får sin karaktär och uttryck. |
|
För Lars Gustaf Andersson är denna typ av snabba, impulsiva gestaltningar i linje med hans krokiteckningar. |
|
|
|
|
Verket består av en serie stövletter i såväl vax som brons. Varje stövlett har ett individuellt utförande i det förgängliga materialet vax - eller det bestående i brons. |
|
Lars Gustaf Anderssons skulpterade stövletter är endast för vänster fot. Den högra saknas, medan den nakna, avklädda foten alltid är den högra. |
|
|
|
|
Grunden i Lars Gustaf Anderssons skapande av bronsskulpturer är en skulpterad förlaga i vax. Därefter gjuts en form och kappa för att sedermera bli gjutformen för bronsmassan. |
|
Alla skulpturer och objekt har ett samband och förhållande till varandra men här är tonvikten lagd på det hållbara och förnyelsebara. Alla verk har starka symbolvärden och appellerar till sociala kontexter. |
|
|
|
|
”Aldrig har det funnits någon skugga” – det är den svenska översättningen av Georg Friedrich Händels aria Ombra Mai Fú ur operan Xerxes.
Stroferna i arian är inspirationskällan till de verk som Lars Gustaf Andersson fritt skapat till utställningen och som bestod av skulptur, opera, video- och musikverk.
|
|
Här gestaltas paraplyet som parabol riktad med öppningen mot himlen för att samla in och släppa igenom ljuset. Gestaltningen är också en Kippa eller Yarmulke, i form av huvudduk eller kalott som traditionellt bärs av judiska män i synagogan och vid andra religiösa tillfällen som ett tecken på aktning. |
|
|
|